Vargsjöns Bängla (uppdaterad 29 april -12)
Dags att uppdatera denna sida igen. Bängla har hunnit genomgå operation, den f-bannade vilan därefter och rehabilitering. Det har varit ett rent helvete faktiskt (läs här) men nu börjar vi vara på rätt väg igen och jag hoppas vi kommer tillbaka dit vi var innan, vilket jag tror.
Mer som hänt är att hon hunnit röntgas (HDB/EDua), vi har tagit oss ut och tävlat och fick förstapris och vi har genomgått MH (läs här).
Hon passar mig fortfarande som handen i handsken och jag räknar med att vi ska gå LÅNGT i vad vi nu än företar oss. Gör vi inte det så är det då definitivt inte hundens fel
Bängla är en helt otrolig hund och jag är jäkligt tacksam för att Lotta vågade släppa henne till mig, trots att jag inte tävlat på nån högre nivå tidigare (och Bängla kräver ju sin förare)!!
Såhär såg det ut på vår första tävling
—————————————————————————————————————–
Vargsjöns Bängla (uppdaterad 26 november -11)
Bängla är nu 11 månader och fortfarande en dåre. Jagandet efter fåglar och annat har blivit betydligt bättre. Hon är grymt lyhörd fortfarande, sällan behöver jag kommendera henne ute, hon tittar så mycket på mig att hon märker om jag vill något.
Tyvärr så hittade Strömsholm en begynnande artros på vänster armbåge så hon var inte helt frisk, trots att jag var så noga med att kolla henne ordentligt
Om ca 2 veckor ska vi in till Strömsholm och göra en artroskopi och fixa i armbågsleden.
Förutom det är jag supernöjd med denna hund. Men det tog hårt att det skulle vara något med henne ändå. Otursförföljd är jag – verkligen.
Jag uppdaterar vidare senare, blir nog först till våren när hon gått igenom rehab och vi kunnat börja köra och det blir MH och den baletten.
—————————————————————————————————————–
På bilderna 9 månader.
Född 2010-12-19
KORAD SE B(IPO/BHP)CH Kvasers Frode / Haska Van De Biezenhoeve
Bängla var lite av ett impulsköp, jag skulle ju aldrig mer ha en schäfer (vågade inte riskera att behöva ta bort en schäfer till tidigt pga deras sjukdomar, det är INTE kul). Uppfödaren hade kvar henne och lät mig vänligt nog ha henne på prov en månad, då var hon 7 månader gammal. Skönt för mig; jag fick se att hon inte har känslig mage, att hon inte har klådor, preliminärröntga höfter och armbågar (som såg bra ut!) och testa sätta igång henne för att se vad som fanns i henne. Hon var helt grön när hon kom till mig, det ultimata tycker jag. Hade inte insett hur roligt det är att jaga/hämta/kampa med saker men det var fort gjort så var det väckt och hunden var ett monster som bara ska starta lek
Något jag var lite orolig för var att hon har lätt till ljud (pip/tjut) men det visade sig att det inte yttrar sig när hon är i arbete utan det är när hon inte vet vad hon ska göra. Har det ändå i åtanke i min träning.
Bängla är en rätt stor tik, väger idag (9 mån) 32kg trots att hon tappat mkt muskler iom vila pga hälta.
Hon är en väldigt intensiv hund och när hon riktar all intensitet mot sin förare är det nästan så man blir lite nervös, känns som att hon kan klippa en i ansiktet när som helst ungefär
Det jag hittills sett i henne är att hon, trots att hon var alldeles grön när jag tog henne, har en otrolig uthållighet vad gäller koncentration och behåller intensiteten också. Hon är explosiv och hon lär sig snabbt. Hon är väldigt förig och lyhörd, utan att bli för förarvek. Jag är skitnöjd än så länge! Behöver bara komma på vad vi ska satsa på och i vilken ände vi ska börja.
Hon har en ordentlig jaktlust, vilket får hamna på minussidan då det inte är att föredra att hunden drar efter katter och vilt. Hon går dock än så länge bra att bryta i jakten de gånger jag inte hunnit med att bryta henne innan den börjat. Hon är så lätt att belöna och går in med samma intensitet i allt (170%) så hon kommer gärna och får en kotte istället för att jaga en fågel.
Inomhus syns ingenting av det jag nämner ovan, där är hon världens goaste familjehund som leker bytalekar med Ida-Li och låter henne klänga och gräva henne i munnen.
Än så länge verkar av och på-knappen fungera utmärkt, men då har hon inte heller hunnit få så mycket förväntningar i miljöer (som hon kommer att få sen när hon inser att vi tränar överallt).
Hon är tillgänglig och miljösäker.
Jag uppdaterar här eftersom tiden går och ser vad som ändras!



Pingback: Ett kärt återseende… « rackarna